Veteran VM i Norge 2003
Halden blev en svettig upplevelse. På det stora målgärdet var det säkert +30°C och ingen c
Totalt var det i det närmaste 4000 deltagare från 36 nationer – störst var naturligtvis hemmanationen men från Finland kom 770 st mot 615 deltagare från Sverige. Sydafrika och Korea hade bara 2 deltagare vardera.
Största H-klassen var H60 med 390 startande och det var 10 st spänstiga H85 gubbar som kom till start. Bland damerna var D65 störst med 210 st.
Tävlingarna flöt i stort sett friktionsfritt utom i starten där det i början var en del strul. Dessutom tog tvättvattnet slut för de tävlande, och detta i denna värme.
För vår del var det bara Stig som skötte sig med en äran, en
5:e plats i H55 grupp E. Klassen hade 369 startande, Gunborg tog en 5:e plats i D75A trots en mycket medioker tid. Monica, Bosse
och
Andra kvalifikationsdagen.
VM vädret var sig likt + 30°C med ett och annat litet bomullstussmoln, men det gav ingen svalka. Dessutom är
lantbruksdoften lika stabil som vädret.
Tävlingsplatsen hette Mo gård och var en gård modell större! Kors i taket, idag
räckte det iskalla tvättvattnet till alla.
Vid resultatlistorna var det ett riv och kiv, om man skulle få ut något av dem
borde man minst ha varit ett par meterlång och utrustad med falkögon. Stilen
var minst sagt liten. När man lyckats slå sig fram hittar man mycket få
svenskar i toppositioner. Vi kunde dock
med glädje konstatera att av KKOK´s tappra kvartett
gick 50% till A-final dvs. fajt om medaljerna. Stig efter
ånyo ett fint lopp på 11:e plats och Gunborg efter en
ny 5:a. Båda hade oturen att gå ut vid 13-tiden då det var som varmast och
jobbigast.
Efter dagens tävling fick man åka 7 km in till Halden för att få ut tävlingskartan. Där var det inte lätt att hitta P-plats och sen var det att stå i kö – tålamod och ett glatt humör behövdes.
Finaldagen
Vädret och förutsättningarna lika tidigare
i veckan. Mål och sista kontrollen har varit samma, ett fint upplopp på
bara 100 meter.
Sista dagens terräng var lite annorlunda än på de två testtävlingarna. Nu var
det stigrikare och mer småkuperat och svårorienterat.
Trots allt blev det 10 svenska världsmästare med en bekant från vår region, den
före detta världsmästaren Kalle Jo
Sedan återstod ”slaget” om att få tillbaka tävlingskartan och Norge äventyret
var över.
Undertecknad med fru har bott hos den senares ”lillasyster”
i ett sommartorp en bit utanför Ed. Mycket djur fanns
det där, de mest kännbara var knott, mygg och bromsar. Övriga älg och rådjur
och vid ett tillfälle ett lodjur var mer sevärda. Smultron, blåbär och hjortron
var naturtillskott i kosten.
Minnesvärda dagar, både under tävling som fritid tyckte vi.
Skrivare Harald S./